SÅ var det möhippa. Jag hade mina aningar, med två helger kvar till bröllopet och med informationen om att det var svensexa helgen innan bröllopet. Det kunde ju i och för sig vara så att de hade fixat barnvakt?

Kl. 9:00 ringde det på dörren, jag låg i sängen med två barn och tittade på ”Dinosaurietåget”, enligt mina barn den största hiten på tv under 2000-talet. Deras mamma lutar mer åt ”DHW” eller ”Let´s Dance” (by the way vem kommer att vinna i år? Och vem är den nya domaren? Vad hände med den gamla?)

Möhippa ja…där stod mina fina vänner och bara njöt. Njöt av vetskapen om att de visste vad som skulle hända och inte jag! SJUKT jobbigt om man har ett kontrollbehov av GIGANTISKA mått mätt. Jag har faktiskt ha föreslagit att jag skulle planera den själv så att jag visste vad som skulle hända. Det blev ett nekande svar på det förslaget. Kan tyckas lite märkligt eftersom jag har planerat flest möhippor och därmed har bäst koll och dessutom så vet jag ju bäst vad jag gillar.

Kramar delades ut, glada skratt gled genom luften, alla var förväntansfulla och redo för Möhippa, min möhippa, kändes lite overkligt. Frukost serverades, jag fick en lapp där det stod vad jag skulle packa och att jag bara skulle luta mig tillbaka och njut.

Och tro det eller ej…det gick faktiskt. Jag tänkte att detta här är något mina vänner har gjort för att vi ska ha en skön och rolig dag tillsammans, de vet vad jag gillar och inte gillar, nja det blev ett lite missöde, men mer till det senare.

Frukost inmundigad, väska packad, färd mot bilarna och en massa tissel och tassel bland den organiserade kommittén. Avfärd mot. Ja vad? Mot ett av mina favoritställen här i Malmö, har ni inte varit där…gå dit! Det är så roligt att det är galet. Tävlingsinsikten vaknar till liv, du vill bara vinna, teamkänslan infinner sig, dina andra vänner blir dina bittraste fiender. Vart, vart, VART är vi undrar du nu. "Utmaningarnas Hus", så klart! Super super roligt.

Efter två härliga timmar i olika celler och lunch och dricka så bar det av mot nästa mål.

Här ska tilläggas att det egentligen var inplanerat något annat som blev avbokat och detta var en nödlösning. En nödlösning som jag gärna hade hoppat över – och faktiskt också gjorde.

Dr Fisk, säger det er något? Om inte, så ber jag känsliga läsare att hoppa över följande avsnitt.

Dr Fisk är:” Fiskar som äter fötternas grova hud och lämnar dem lena. Även döda celler tas bort med denna metod”. D.v.s. du sticker ner dina små fossingar i ett akvarium ”typ” och så käkar fiskarna på dig.

Innan du sticker ner fötterna ser du hur alla fiskar går upp till ytan och bara vill käka på dig.

När du väl har stuckit ner dem så känns det som om 10 000 daggmaskar kryper över dina fötter.

Jag stoppade ner och tog upp mina små. Illamåendet steg upp och ner i halsen. Det fick bli en stand-in. Tack för det säger jag. Kan berätta att fiskarna måste käka två gånger per dag för att bli mätta.

Så, nu kan du börja läsa igen om du tillhör den känsliga skaran.

Dagen fortsatte i dansen fotspår och det blev ”PussyCatDolls Dance”. Jag är inte det minsta vältränad, rytmisk eller något i den riktningen…men detta var bara helt fantastiskt roligt.

Det bästa av allt var nog att vår instruktör var typ 20 (vi är alla mellan 30-45 år, mammor och ja ni vet 20 var ett tag sedan), liten och vältränad, rytmisk och hade den fastaste lilla rumpa som jag sett i ett par gula polarn och pyret shorts. Ja, man kände sig så sexig! Vi fick dessutom lära oss att göra: neckrolls, bodyrolls, isolation och att man ALDRIG kan svanka för mycket. Jo, det kan man. Vi hade alla kraftig träningsvärk dagen efter. Film finns, är du väldigt intresserad av denna kan du kontakta mig på kundtjanst@mammashop.se så kan vi börja förhandla om priset.

Därefter blev det en fantastisk härlig och skrattfylld kväll. Vi åkte till ett ställe där det bara var vi, det hämtades världens godaste sushi ……målade ljuslyktor  (kommer att  vara med på bröllopet), jag fick svara på frågor och berätta om alla mina fina fantastiska vänner.

Natten avslutades med en sleep over. Bara Ladybugs och Henke! Mer om detta en annan gång.

Jag vill bara säga Tusen tusen tack för en fantastisk dag, fantastiska vänner.

Vi ses på lördag.

                                               Älskar er!

                                               Annika

Visste ni att ljudnivån inne i magen är som en lätt trafikerad gata.

Nu pratar jag om hur det hörs för den lilla bebisen när den ligger där i magen och växer och frodas.

Mysigt värre har den det…och så plötsligt – eller ja plötsligt och plötsligt – så kastas den ut i stora världen och inget är sig likt. Det är kallt och man ska ha kläder på kroppen, en massa stora huvuden kommer emot en och ”gulle gulle åh vilken söt liten tjej. Ja så fin du e” (Obs! Läses med babyröst ).

När man ska sova så ska man ligga i en säng. Så långt från mammas trygga mage man kan tänka sig.

Är det konstigt att din baby blir lite ledsen och tycker att det är orättvist? Inte direkt!

Det finns otroligt – med betoning på oooooootroligt – många lösningar och idéer för hur man ska få baby att känna det som i mammas mage. Ljud och bilder och nallar och kuddar och vaggor och mammor och en del pappor, ja allt möjligt. En djungel som kan vara nog så svar att lokalisera sig i.

Därför vill vi gärna tipsa dig om en av våra nyheter. Mawok är en  gunga/sovgunga som vi på MammaShop har fallit för. Istället för att du gungar din baby fram och tillbaka, över trösklar och karmar, stenar och bandyklubbor (skratta inte, det gjorde jag med min yngsta en hel sommar), så gungar du babyn upp och ner. Precis som det är i magen.  Den efterliknar din babys liv som det var i magen, den ger värme, närhet och rörelse.

En bättre lösning än en vagn + en bandyklubba kl. 01:30 på natten.

                                                   Annika

Det är väl synd och säga att jag har uppdaterat er inför det stundande bröllopet. Men nu kommer det en liten uppdatering.

Ni som känner att det kommer att bli en förlust för den manliga delen av befolkningen när jag gifter mig, har förstås full koll på att det bara är en vecka och fyra dagar kvar. D.v.s. paniken och för den delen nervositeten börjar komma krypande!

Ibland känns det som att jag har FULL kontroll över allt och lite till och sen visar det sig att jag har fel, som livet i övrigt. 

Min klänning är fortfarande inte klar, Morten har fortfarande samma matchvikt och har inte bokat tid hos någon frisör för klippning! Folk förlovar sig till höger och vänster vilket innebär att vi måste ändra på vår bordsplacering hela tiden. Dessutom har en del personer (inga namn nämns) gått och bytt arbete vilket medför att vi har gamla uppgifter i vår ”vem är vem”. Ni ser…..de största problemen i världen samlas på hög. Inte nog med detta! Prästen ringde och ville boka tid för vigsel samtal. Check, bokat. Prästen ringer igen och vill boka om tid för vigsel samtal…check, rörigt!

Det roligaste med detta var att Morten en kort sekund trodde att han ville ändra tiden för själva vigseln, han är söt min blivande man.

Ja, hur har han det, Morten med allt som ska göras och inte göras? Jo, han har ledigt tre dagar innan bröllopet och då är det så att då hinner man göra allt som man inte har hunnit innan. Var det någon som sa; mañana  mañana? Morten och hans fädnersland i ett nötskal.

Dock lär man sig en del på vägen om svensk byråkrati. Man får i dagens Sverige inte ha två efternamn, för att…Jag vet faktiskt inte, men det har man bestämt. Vi kan inte heller sända in ett papper där vi önskar att byta till samma efternamn och få det andra som mellannamn, för det går inte enligt namnlagen. Jaha…men, om man mailar till skatteverket om detta så mailar de tillbaka tips om hur du kringgår namnlagen så att man får båda efternamnen, fast det ena är ju inte juridiskt lagligt och blir ett mellannamn. Så kontentan av det hela är: du får inte göra så här, men vi har skapat en regel som gör att du kan kring gå regeln som säger att du inte får göra som du vill.

                Jag säger då det! Halleluja länge leve skatteverket.

                                                    Annika

Okej är det någon av er där ute som skulle kunna tänka sig att säga nej till denna fantastiska väska från Storksak?

Jag önskar mig en i julklapp, eller så köper jag en till mig själv i julklapp eller så gör Morten det utan att han vet! Eller….nu vet jag, mina barn köper en till mig.

Den är svår att bort argumentera….jag är bara så smart!

Jag bara undrar om ni har sett dem? Visst hade det varit fint med en liten storksak paket under granen. 

Ska jag då själv slå in den? Kan bli rätt märklig paket om barnen gör det. Kim kanske kan göra det? Ska jag då spela förvånad när jag öppnar den? Eller likgiltig, ah…jag brukar få sådana läckra väskor av mina barn (på tre och fem år). Lite märkligt kanske! Fast jag vill ju egentligen inte veta vad jag får! Det vill man ju inte, fast att man är mamma och 30+.

Hur ska jag lösa detta i-lands dilemma? Om jag hintar Morten om att jag vill ha en, så kommer han att ta det som en direkt order:- Du SKA köpa en storksak,  Elisabeth Chocolate  till mig eller så blir jag sur! Ger jag honom alternativ kommer han kanske att välja fel, ni vet hur det kan bli.

Jaha, det får nog helt enkelt bli så att jag köper den som november väska till mig själva för att jag är rädd för att få fel sak i julklapp. Det är väl en fantastisk idé?

Pst: vilken ska jag nu välja? Kanske en november väska och en i julklapp?

Annika

Tänk om man fick börja om från början med vissa saker.

T.ex. hur man nattar sina barn! Jag tror att min yngsta (3 år) kanske skulle ta illa vid sig – läs skogstokig -  om man helt plötsligt tvingar henne att börja sova i en sovpåse.

En treåring som vaknar 5 gånger på en natt kan leda till mycket obehagligheter!

Två föräldrar som efter varje gång blir surare och surare på varandra, som till sist börjar anklaga varandra för att vara inkompetenta inom både det ena och det andra området. Oftast rör det sig inte om just det som det handlar om, att deras barn är vaken igen!

Eller diskussionen huruvida vems tur det är att gå upp! Så här kan det låta hos oss (kom nu ihåg att vi pratar någon gång runt tre, mitt i natten. Och jag ska vara ärlig från början och säga att vi är inga hjärnkirurger hemma hos oss):

-          Det är din tur

-          Jag gick upp sist

-          Jag har varit uppe en gång i mellan (om det är jag som säger detta, ska det erkännas om jag är tillräckligt trött så är det en ren och skär LÖGN!)

-          Eller hur (jag är avslöjad)

-          Nu när du har varit bortrest så har jag varit uppe VARJE natt TIO gånger!

-          Jaha….(den är svår att bort argumentera, här spelar jag på hans dåliga samvete)

Och så fortsätter det tills en får en flipp och inte orkar diskutera och går upp, ibland tar diskussionen så lång tid att barn två har lyckats att vakna av allt skrikeri. Not so good!

Lösningen är då…. För sen för oss! Det är bevisat att barn sover längre och med färre avbrott i en sovpåse .

Så till alla er som är i tvivel om sovpåse eller inte…KÖP en!

Annika (& Morten)