Så är jag då äntligen en ärbar kvinna! Efter flera flera flera år i synd har jag nu två ringar på fingret och en man där hemma. Och vet ni vad? Det är faktiskt coolt att vara gift. Att vara någons fru. Även om jag och Morten givetvis hade bestämt att vi ville leva tillsammans innan vi gifte oss (annars hade vi inte ställt till med bröllop) så har det infunnit sig ett behagligt och skönt lugn, en härlig vardag har lagt sig över oss. 

Så fort vi får möjligheten att kalla varandra för fru eller man eller kone eller mand så gör vi det och gärna många gånger efter varandra. T ex: - Ja, min man är inte hemma just nu. Han, min man alltså, kommer hem senare. Jag skulle tro att min man är hemma vid sju. Åhhhhh tror ni att omgivningen kommer att tröttna till slut och bara skrika rakt ut: VI HAR FATTAT! DUÄR GIFT!!!!! Kan hända, men till dess kommer jag att säga min man, min man, min man så ofta jag bara kan.

Hur var den stora dagen då? Den var absolut helt perfekt…från början till slut.

Jag började med att få gjort en fantastisk vacker frisyr hos min frisör Caroline på Salong Créature där jag också blev sminkad av Linda från Hudvårdaren i Slottstaden. Jag har aldrig kännt mig så vacker som jag gjorde den dagen.

Ett stort tack till Caroline och Linda.

Min yngsta bror var med och förgyllde de fyra timmarna där. Tåligare bror får man leta efter . Vi var ju lite otraditionella i den bemärkelsen att jag hade två bestmän i stället för tärnor. Skulle det varit tärnor hade det blivet fem stycken medelålders damer…sorry Ladybugs.

Därefter hem till ovannämnda bror och bytte om, dags för fotografering….utomhus…..KALLT.

Men oj oj så fina bilderna blev, fotografen Jessica fångade precis oss så som vi ville, gå gärna in på www.bemeholt.se och titta. Jag rekommenderar henne varmt.

Därefter klev min blivande äkta hälft in i kyrkan och jag åkte tillbaka till bror för att vänta på min pappa och min små söta barn. Väl där fick vi göra en akututryckning med strykjärnet och stryka bort skrynklorna som hade uppståt efter all förflyttning mellan olika fotoställen.

Nu kan jag hälsa och säga att jag började bli nervös….darr på rösten, svårt att fokusera, shit…det är nu, det är nu det ska ske de vi har planerat för så länge, nu idag om fem minuter!!!!!

Väl framme i kyrkan gick allt över förväntan och lite till. Vi fick precis den ceremoni vi hade önskat oss. Barnen gick in och kastade blomblad, den största gick först utan att vara det minsta blyg, 2:an hängde i morfars hand. Jag och min pappa gick arm i arm, när jag tog pappa under armen kunde jag känna hur nervös han var. Det tänker man inte, att ens pappa ska vara nervös inför en sådan här situation. I själva verket så tillskriver man sin pappa inte så mycket känslor. Varför är det egentligen så? Jag har faktiskt på senare tid insett att min pappa är precis lika känslig som jag är och det är inte något konstigt med det. Snarare är det nog så att jag har fått en bättre och djupare förståelse för honom. Älskar dig pappa.

Och prästen Bernt, ja han var bra, rolig och gjorde det hela till en skön tillställning, med humor och allvar ledde han oss i in i äktenskapet. Min svåger läste dikt, vi sjöng psalmer på svenska och danska (eller mest mummel på danska) och en helt fantastiskt gospel kör – Pearls of Joy – sjöng och gjorde det hela till den ultimata vigselceremoni som det blev. Och gästerna grät och så grät de lite till. D.v.s. att allt var precis som det ska vara.

Efteråt bar det av till Flädie mat och vingård. Där gick den bästa bröllopsfesten någonsin av stapeln med helt fantastisk mat, fantastiskt arrangemang runt omkring, glada och sköna gäster, otroliga tal och en galen sång. Kärlek och humor, avslappnat och skönt precis som jag och Morten ville ha det, precis som vi vill ha det i resten av våra liv.

Tack till er alla som var med och gjorde vår dag till den oförglömliga dag som det blev och ja vi dansade till halv fyra….utan skor.

                                          Annika, Numera Fru

Känner du ibland att snabb tillfredställelse går före den långvariga?

Att du kanske handlar det där prinsess schampot som luktar som bubbelgum och ger rosa skum, bara för doften? Eller att Ben Ten bubbelskummet ger en cool grön färg i badet.

Visst vill vi alla ge våra barn det bästa och jag menar inte att man inte ska köpa det där gröna, rosa, bubblande, tuggummi doftande schampot. Jag menar att det kan vara schyst mot både våra barn, vår miljö och vår jord att ibland tänka efter lite.

Vi på MammaShop försöker att tänka efter, ibland går det bra för oss och ibland inte. Och vet du var? Det är faktiskt precis som det ska vara. Man kan omöjligt hinna med allt man vill när man har små barn och ett liv som kör i 110!

Men en sak som vi har fastnat för är det svenska märket Estelle & Thild.Dels för att det är ekologiskt certifierade hudvårdsprodukter som är baserade på naturliga och ekologiskt odlade råvaror. Dels för att man har ett helhetstänk där man inte bara funderar över hur innehållet påverkar vår miljö och oss utan även ser till att produktionen är miljövänlig och förpackningarna är återvinningsbara. På Estelle & Thild försöker man att se allt i ett lite längre perspektiv och hur det vi gör i dag påverkar oss imorgon. En skön inställning som vi på MammaShop gillar. 

Med tanke på att mer än 60 % av det vi smörjer in i huden tas upp av kroppen och bara en lotion kan innehålla 25 olika syntetiska kemikalier, känns Estelle & Thild som ett bra alternativ.

Produkterna innehåller naturliga ingredienser av allra högsta kvalitet. För att säkerställa effektivitet och mildhet har produkterna utvecklats i samråd med dermatolog och toxikolog. De är alla baserade på vitaminrika oljor och växtextrakt som är bra för hudens hälsa och vitalitet.

Visst är det så att våra små sötnosar ska få lov att doppa huvudet i det sköna gröna bubblet ibland, men i längden tror vi på det renare skönare och framför allt lättare alternativet för oss och vår jord.

                                                      Annika

SÅ var det möhippa. Jag hade mina aningar, med två helger kvar till bröllopet och med informationen om att det var svensexa helgen innan bröllopet. Det kunde ju i och för sig vara så att de hade fixat barnvakt?

Kl. 9:00 ringde det på dörren, jag låg i sängen med två barn och tittade på ”Dinosaurietåget”, enligt mina barn den största hiten på tv under 2000-talet. Deras mamma lutar mer åt ”DHW” eller ”Let´s Dance” (by the way vem kommer att vinna i år? Och vem är den nya domaren? Vad hände med den gamla?)

Möhippa ja…där stod mina fina vänner och bara njöt. Njöt av vetskapen om att de visste vad som skulle hända och inte jag! SJUKT jobbigt om man har ett kontrollbehov av GIGANTISKA mått mätt. Jag har faktiskt ha föreslagit att jag skulle planera den själv så att jag visste vad som skulle hända. Det blev ett nekande svar på det förslaget. Kan tyckas lite märkligt eftersom jag har planerat flest möhippor och därmed har bäst koll och dessutom så vet jag ju bäst vad jag gillar.

Kramar delades ut, glada skratt gled genom luften, alla var förväntansfulla och redo för Möhippa, min möhippa, kändes lite overkligt. Frukost serverades, jag fick en lapp där det stod vad jag skulle packa och att jag bara skulle luta mig tillbaka och njut.

Och tro det eller ej…det gick faktiskt. Jag tänkte att detta här är något mina vänner har gjort för att vi ska ha en skön och rolig dag tillsammans, de vet vad jag gillar och inte gillar, nja det blev ett lite missöde, men mer till det senare.

Frukost inmundigad, väska packad, färd mot bilarna och en massa tissel och tassel bland den organiserade kommittén. Avfärd mot. Ja vad? Mot ett av mina favoritställen här i Malmö, har ni inte varit där…gå dit! Det är så roligt att det är galet. Tävlingsinsikten vaknar till liv, du vill bara vinna, teamkänslan infinner sig, dina andra vänner blir dina bittraste fiender. Vart, vart, VART är vi undrar du nu. "Utmaningarnas Hus", så klart! Super super roligt.

Efter två härliga timmar i olika celler och lunch och dricka så bar det av mot nästa mål.

Här ska tilläggas att det egentligen var inplanerat något annat som blev avbokat och detta var en nödlösning. En nödlösning som jag gärna hade hoppat över – och faktiskt också gjorde.

Dr Fisk, säger det er något? Om inte, så ber jag känsliga läsare att hoppa över följande avsnitt.

Dr Fisk är:” Fiskar som äter fötternas grova hud och lämnar dem lena. Även döda celler tas bort med denna metod”. D.v.s. du sticker ner dina små fossingar i ett akvarium ”typ” och så käkar fiskarna på dig.

Innan du sticker ner fötterna ser du hur alla fiskar går upp till ytan och bara vill käka på dig.

När du väl har stuckit ner dem så känns det som om 10 000 daggmaskar kryper över dina fötter.

Jag stoppade ner och tog upp mina små. Illamåendet steg upp och ner i halsen. Det fick bli en stand-in. Tack för det säger jag. Kan berätta att fiskarna måste käka två gånger per dag för att bli mätta.

Så, nu kan du börja läsa igen om du tillhör den känsliga skaran.

Dagen fortsatte i dansen fotspår och det blev ”PussyCatDolls Dance”. Jag är inte det minsta vältränad, rytmisk eller något i den riktningen…men detta var bara helt fantastiskt roligt.

Det bästa av allt var nog att vår instruktör var typ 20 (vi är alla mellan 30-45 år, mammor och ja ni vet 20 var ett tag sedan), liten och vältränad, rytmisk och hade den fastaste lilla rumpa som jag sett i ett par gula polarn och pyret shorts. Ja, man kände sig så sexig! Vi fick dessutom lära oss att göra: neckrolls, bodyrolls, isolation och att man ALDRIG kan svanka för mycket. Jo, det kan man. Vi hade alla kraftig träningsvärk dagen efter. Film finns, är du väldigt intresserad av denna kan du kontakta mig på kundtjanst@mammashop.se så kan vi börja förhandla om priset.

Därefter blev det en fantastisk härlig och skrattfylld kväll. Vi åkte till ett ställe där det bara var vi, det hämtades världens godaste sushi ……målade ljuslyktor  (kommer att  vara med på bröllopet), jag fick svara på frågor och berätta om alla mina fina fantastiska vänner.

Natten avslutades med en sleep over. Bara Ladybugs och Henke! Mer om detta en annan gång.

Jag vill bara säga Tusen tusen tack för en fantastisk dag, fantastiska vänner.

Vi ses på lördag.

                                               Älskar er!

                                               Annika

Så är det måndag igen. Har det kanske blivit måndagen med stort M?

Jag kan erkänna att jag inte är den stora planerings-hajen, och jag blir lika irriterad på mig själv när vi har glömt ta något ur frysen och klockan närmar sig middag och jag får blanda ihop något snabbt i köket med 2 trötta barn hängades på benet. Eller när jag står vid 23-tiden och packar Camillas gymnastikpåse eller åker till jobb utan lunchlåda och därav får äta knäckebröd till lunch eller dyr hämtmat.

Jag har lovat mig själv att jag ska bli bättre på att planlägga veckan för hela familjens skull. Därför har vi hemma gjort en del regler som gör det möjligt för oss att klara av timmarna då det ska lagas mat, tvättas barn, göras läxor, pratas om dagen etc.

Vi försöker att äta så tidigt som möjligt - gärna vid 17 eller 17.30. Vi gör gärna kvällsmat till 2 dagar, bara för att spara tid. Det blir storhandlat 1 gång om veckan och kompletteras med smågrejer under veckan.

I helgen kommer vi överens om vem som hämtar och lämnar på dagis och skola. Jag gör en matplan och inköpslista som min man handlar efter. På en tavla har vi hela veckan uppskriven. Där står middag, vem som lämnar/hämtar, vem som ska göra vad, sportsaktiviteter mm.

Det ger oss en superbra överblick i en hektisk vardag. Och det är SÅÅÅ fantastiskt att ha allt på plats i början av veckan. När jag slarvar med planeringen, och måste åka förbi affären på vägen hem efter arbetet eller när det har blivit för mycket take away, för att kreativiteten till kvällsmaten har försvunnit .. så lovar jag mig själv att "nästa vecka ska det bli annorlunda"

Skriv gärna dina egna tips till hur nu håller styr på kvällsmaten, vardagen, sportsaktiviteter och hela familj-logistiken.

Hur gör ni hemma hos er?

Gör ni en matplan?

Hur hittar ni recept till middagen?

Hur delar ni upp uppgifterna?

/ Mette

Visste ni att ljudnivån inne i magen är som en lätt trafikerad gata.

Nu pratar jag om hur det hörs för den lilla bebisen när den ligger där i magen och växer och frodas.

Mysigt värre har den det…och så plötsligt – eller ja plötsligt och plötsligt – så kastas den ut i stora världen och inget är sig likt. Det är kallt och man ska ha kläder på kroppen, en massa stora huvuden kommer emot en och ”gulle gulle åh vilken söt liten tjej. Ja så fin du e” (Obs! Läses med babyröst ).

När man ska sova så ska man ligga i en säng. Så långt från mammas trygga mage man kan tänka sig.

Är det konstigt att din baby blir lite ledsen och tycker att det är orättvist? Inte direkt!

Det finns otroligt – med betoning på oooooootroligt – många lösningar och idéer för hur man ska få baby att känna det som i mammas mage. Ljud och bilder och nallar och kuddar och vaggor och mammor och en del pappor, ja allt möjligt. En djungel som kan vara nog så svar att lokalisera sig i.

Därför vill vi gärna tipsa dig om en av våra nyheter. Mawok är en  gunga/sovgunga som vi på MammaShop har fallit för. Istället för att du gungar din baby fram och tillbaka, över trösklar och karmar, stenar och bandyklubbor (skratta inte, det gjorde jag med min yngsta en hel sommar), så gungar du babyn upp och ner. Precis som det är i magen.  Den efterliknar din babys liv som det var i magen, den ger värme, närhet och rörelse.

En bättre lösning än en vagn + en bandyklubba kl. 01:30 på natten.

                                                   Annika